Hur kan det komma sig att det finns snäckskal, musslor och avtryck av djur ingen människa har sett högt uppe på bergstoppar? Allt sedan antikens dagar har fossil sysselsatt människors tankar.
Till Florens kom år 1665 en dansk vetenskapsman, Nicolaus Steno. Vid en dissektion av en jättehaj jämförde han det väldiga djurets tänder med identiska ”stenar” han hittat uppe i Toscanas bergstrakter. En häpnadsväckande teori tog form: Det som nu är berg måste för mycket länge sedan ha legat under vatten och dessa fasta kroppar måste en gång ha varit mjuka.
I Snäckan i berget skildras den fascinerande tiden under den vetenskapliga revolutionen. Stenos livsöde utspelas mot en fond av andra mer kända: Galilei, Spinoza, Newton, Tycho Brahe och Kepler.
Geniet som först avslöjade jordens historia föll själv i glömska. Han nämns ibland som en banbrytande vetenskapsman, men han hade långt större betydelse än så: Nicolaus Steno banade inte bara väg för en helt ny vetenskap, geologin, utan förebådade även Darwins evolutionslära.
|