|
Tänk att Uffes chef hade bjudit ut dem på restaurang! Asta trodde nästan att hon drömde. Det var ett fint ställe, också, med Dry Martini först och sen sill och snaps, och chefen pratade om allt möjligt. Asta undrade litet varför han inte alls pratade om jobbet med Uffe, men så kom det in vin och mera mat... Sonja Åkesson skriver om livets vardagligheter med absolut gehör och en språklig fulländning. En samhällskritik vars udd främst riktades mot den falska idylliseringen av kvinnans villkor.
|