Det börjar med att Pär Johansson får jobb på den kommunala omsorgen i Hudiksvall. När han får se att de funktionshindrade skickas på kurser för att lära sig knyta skorna blir han frustrerad. Nog borde de få använda sin kreativa energi till något vettigare? Pär köper skor med kardborrband åt dem och föreslår att de ska få börja spela teater i stället. Resten är en svensk framgångssaga.

I elva livsbejakande budord berättar Pär om avgörande händelser i sitt eget liv och delar med sig av de erfarenheter åren med Glada Hudik-teatern har gett honom. Han vet att det inte bara är han som lär ensemblen något - det är dessa så kallade utvecklingsstörda som lär honom, en normalstörd, vad det verkligen innebär att vara människa.