Tomas Tranströmer och Robert Bly har varit vänner länge och det har varit en djup och varm vänskap. De lärde känna varandra på sextiotalet, och den första delen av brevväxlingen utspelar sig mot en mörk fond: Vietnamkriget pågår, det litterära klimatet i Sverige hårdnar gradvis. De båda författarna blir tidigt varandras viktigaste översättare, med en intuitiv ömsesidig förståelse, de uppmuntrar, tröstar och inspirerar varandra. Genom breven kan vi följa växelspelet mellan två närbesläktade och samtidigt olikartade personligheter.
I Tranströmers författarskap kommer breven att inta en väsentlig plats: en hel bok på prosa där poeten framträder som flödande spontan brevskrivare med en humor som ömsom är drastisk, ömsom subtil. I breven hör vi hans röst; en omisskännligt personlig, vardaglig och snillrik röst som kommer att beröra läsare länge efter det att andra författares verk från samma tid fallit i glömska.
|