Utgångspunkt för dikterna i Petter Lindgrens nya bok är ett antal brev som hans morfar mot slutet av sitt liv riktade till en kvinna som sällan verkar ha skrivit något till svar. Trött på sitt vanliga sätt att skriva, skriver författaren i ett efterord, ”fick jag ingivelsen att låta somliga ord i breven byta plats med ord hämtade ur morfars övriga skriftliga kvarlåtenskap”: skolböcker, kassaböcker, ritningar, vykort.

Petter Lindgrens senaste diktsamling var Ett trögare slags bläck (2000).